Author: Anne Lennartsson

Almedalsveckan går mot sitt slut. Jag lämnade Gotland än mer övertygad om att i komplexa system och med en oviss framtid, behöver vi än mer tänka i helhetsperspektiv. Men vi får inte glömma bort eller sammanblanda delarna som utgör delarna av systemet. Vi behöver hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt.

I samband med en presentation nyligen, fick en kollega och jag höra att om unga tjejer byter ut kött mot rucola riskerar de järnbrist. Andemeningen var att vi därför inte kan minska köttkonsumtionen för att nå olika miljömål.

Att de mål som sätts för det svenska livsmedelssystemet är effektiva och välriktade är centralt för att kunna driva positiv förändring. I Mistra Food Futures arbetar vi med att tillsammans med olika samhällsaktörer utforska mål för ett hållbart svenskt livsmedelssystem.

Med all rätt så intensifieras den pågående diskussionen om hållbara matsystem, och som en del i detta hållbara matvanor. Frågor som handlar om vad hållbara matsystem är, hur vi kommer vi dit och vad hållbart ätande är tar allt större plats i debatten, liksom frågan om försörjningsförmåga.

Det råder ingen tvekan om att produktion och konsumtion av livsmedel behöver ställas om mot mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Livsmedelssektorn står inför omfattande utmaningar att utveckla livsmedelproduktion som minskar dess påverkan på klimatet och förlusten av biologisk mångfald.

Jag möter ofta åsikten att det är svårt att införa styrmedel för att ändra vad svenskar äter. Åsikten förklaras med att det är krångligt rent praktiskt och administrativt, eller för att det finns juridiska hinder. Men en orsak som också ofta lyfts fram är att svenskar inte vill blir styrda.

Jag lyssnade på ett seminarium om ultraprocessad mat häromdagen. Det var en genomgång av konceptet, hur det används och den ganska tydliga kritik som finns. Det fick mig att tänka på hur viktigt detta med definitioner är liksom hur vi väljer att etikettera saker.

Allt fler inser nu det nödvändiga i att transformera livsmedelssystemet (liksom resten av samhället) så att det blir mera klimatvänligt. Den senaste tidens utveckling med krig i Ukraina och energibrist som har orsakat höjda priser och osäker tillgång på jordbrukets insatsvaror har även aktualiserat det nödvändiga i att jordbruket blir mera resilient – vi behöver kunna producera mat även när jordbruket blir utsatt för oväntade störningar.

Den samlade vetenskapliga evidensen är tydlig: vi behöver minska halten av växthusgaser i atmosfären för att hantera klimatfrågan och vi måste vidta åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden. Samhället behöver ställas om, transformeras till ett system som är hållbart. Produktionen och konsumtion av livsmedel utgör inga undantag.

Vi vet alla vi måste ställa om stora delar av vårt livsmedelssystem. Vi vet också varför – och vi har många konkreta idéer och goda exempel som beskriver vad som kännetecknar ett framtida mer hållbart livsmedelssystem. Ändå är det så förtvivlat svårt att gå från ord till handling.