Dagens livsmedelskonsumtion – ett marknadsmisslyckande
Den här månaden har vi glädjen att välkomna en gästbloggare som delar med sig av sin vardag och sina perspektiv. Folkhälsomyndigheten, där Pia Lindeskog är verksam, är en av våra uppskattade samarbetspartner.
Idag är vår livsmedelskonsumtion – vad vi äter och hur mycket, en av de största orsakerna till sjukdomsbördan i Sverige. En fjärdedel av befolkningen riskerar att bli sjuka eller dö i förtid av matrelaterade sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och cancer, varav en stor del skulle kunna förebyggas. Det innebär minskad produktivitet, ett stort vårdbehov med en stor samhällskostnad som följd och ett lidande för individer.
Övervikt och obesitas ökar i hela befolkningen. Ökningen sker i alla grupper vilket visar att det inte är en individfråga utan framförallt beror på samhällsfaktorer. 2024 hade 36 procent av den vuxna befolkningen övervikt och 18 procent obesitas. Det finns inget som tyder på att ökningen kommer att avstanna. Det betyder att det kommer att bli värre om vi inte gör något!
Dagens livsmedelskonsumtion är till stor del ett resultat av den marknad och de normer som råder i samhället. Den fysiska och sociala matmiljö vi lever i är inte av naturen given, utan skapad av oss. Det betyder att den kan ändras!
Dagens livsmedelskonsumtion är till stor del ett resultat av den marknad och de normer som råder i samhället. Den fysiska och sociala matmiljö vi lever i är inte av naturen given, utan skapad av oss. Det betyder att den kan ändras!
Forskningen visar att livsmedelskonsumtionen inte skulle påverkas nämnvärt genom att enbart förse individer med information och kunskap. Det räcker inte med enskilda insatser eller enbart insatser inom ett område utan flera typer av insatser är nödvändiga för att förändra livsmedelskonsumtionen. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har i flera sammanhang synliggjort åtgärder som behöver vidtas av många aktörer, inte minst av kommersiella aktörer och av staten. Vi är många som är ”delägare” i livsmedelssystemet. För att påverka systemet behövs alla, och både egeninitierade åtgärder och regleringar krävs. Det är naturligtvis bra och nödvändigt att frivilliga insatser görs, men det räcker inte! Om det räckte med frivilliga insatser skulle vi inte ha dagens situation där till exempel tre fjärdedelar av marknadsföringen rör livsmedel som inte främjar hälsa och hela befolkningen blir tyngre.
Dagens livsmedelskonsumtion kan i nationalekonomiska termer betraktas som ett marknadsmisslyckande eftersom det offentliga får bära kostnaderna för de hälso- och sjukvårdskostnader, miljö- och klimatkostnader och produktionsbortfall som gårdagens och dagens konsumtion orsakar. Staten kan använda ekonomiska styrmedel såsom skatter, avgifter och subventioner för att ”rätta till” de felaktiga prissignalerna och tydliggöra den faktiska kostnaden av en viss typ av konsumtion. Lagstiftning som till exempel reglerar försäljning och marknadsföring kan också användas. Flera länder använder sig av dessa styrmedel på livsmedelsområdet.
Det finns motstånd mot att införa olika typer av styrmedel för att främja en hållbar livsmedelskonsumtion. ”En vanlig invändning är att samhället inte ska styra vad enskilda människor väljer att äta. Dock måste vi konstatera att kommersiella styrmedel såsom utbud, marknadsföring och prissättning dagligen påverkar vad vi äter. Från forskning vet vi att de insatser som kan upplevas som mest politiskt utmanande, till exempel skatter, är de som har störst avsedd effekt liksom att de har störst möjlighet att utjämna ojämlikhet i hälsa.
En vanlig invändning är att samhället inte ska styra vad enskilda människor väljer att äta.
Styrmedel används inom flera områden som har betydelse för folkhälsan. Inom trafikområdet har vi omfattande lagstiftning och kontroll, eftersom enbart information och kunskap hos trafikanter inte anses räcka för att minska olyckor. Inom tobaks- och alkoholområdena har vi skyddslagstiftning som stöd för att ändra människors beteenden eller minska skadeverkningarna från tobak och alkohol, eftersom enbart kunskap inte räcker. Det handlar om reglering av vem som får sälja produkterna och till vem, och bland annat reglering av marknadsföring, varningsmärkning och punktskatter. Inom livsmedelsområdet finns information i form av kostråd till befolkningen och lagstiftning om skolmåltider. Märkningen Nyckelhålet kan också ses som ett styrmedel, även om det är frivilligt att använda det. Varför finns det ett motstånd mot styrmedel inom livsmedelsområdet, när de används inom andra områden?
I flera europeiska länder används styrmedel som inte finns i Sverige. Flera länder har infört statliga styrmedel på livsmedelsområdet, som exempelvis hälsoskatter eller producentavgifter på sockersötade drycker, vilket ofta lett till att producenter förändrar innehållet. I Norge får inte livsmedel såsom godis, läsk, energidrycker och sockerhaltiga frukostflingor marknadsföras till barn och deras föräldrar. I Storbritannien är marknadsföring av ohälsosam mat inte tillåten före klockan 21.00.
Flera länder har även infört lagstadgad ålder för försäljning av energidrycker. I Sverige har Svensk dagligvaruhandels medlemsföretag fattat ett lovvärt beslut om 15 år som åldersgräns. Dock säljer alla andra energidrycker till unga. Resultatet är att Svensk dagligvaruhandels medlemmar inte konkurrerar på lika villkor med resten av marknaden och att den positiva hälsoeffekten på barn inte blir så stor som den skulle kunna bli vid en reglering. En lagstadgad åldersgräns skulle både kunna ge konkurrens på lika villkor, och större effekter på barns konsumtion av energidrycker.
En slutsats är dock klar: utan regleringar kommer inte tillräckligt att hända med livsmedelskonsumtionen för att påverka hälsa, miljö och klimat.
Om vi vill få till en förändring av dagens livsmedelskonsumtion måste många ta sitt ansvar och agera. Om vi vill få till en förändring måste vi få en marknad som står för sina kostnader, åtminstone en större del än idag. Om vi vill få till en förändring måste vi använda både frivilliga och egeninitierade insatser liksom regleringar. En slutsats är dock klar: utan regleringar kommer inte tillräckligt att hända med livsmedelskonsumtionen för att påverka hälsa, miljö och klimat.
Visst vore det skönt om vi kunde enas om insatser som gör att vi blir friskare och lever längre – och företagen får behålla sina kunder länge!
