Djurens roll i livsmedelssystemet
Varför djurens roll behöver diskuteras
Jag arbetar med att utveckla kunskap om djurens roll i framtidens svenska livsmedelssystem. I min forskning drivs jag av viljan att bidra till ett hållbart livsmedelssystem – ett system som tar hänsyn till miljö och klimat, värnar djurens välfärd och skapar förutsättningar för människor att leva och verka på landsbygden. I den här texten vill jag belysa djurens roll i livsmedelssystemet, både historiskt och utifrån hur och varför systemet ser ut som det gör idag.
Marken vi lever av
Omkring 37 % av jordklotets isfria landmassa används till jordbruk. Av detta är två tredjedelar permanenta gräsmarker och resten åkermark. I Sverige ser det annorlunda ut: cirka 68 % av landytan är skog och endast omkring 7 % är jordbruksmark. Så lite som 1 % är permanenta gräsmarker, där de sista resterna av de artrika naturbetesmarkerna ingår – marker som tidigare täckte stora delar av landet.
Ett kretsloppsbaserat jordbruk
För hundra år sedan fanns omkring 350 000 lantbruk med djur i Sverige. Djuren var avgörande för livsmedelsförsörjningen lokalt. Gödseln ökade skördarna och höll åkrarna bördiga. Det som inte dög som mat blev djurfoder. I gengäld fick man mjölk, kött och ägg. Idisslarna betade marker som inte kunde plöjas, och grisar och höns tog hand om rester och spill. Vinterfoder skördades, med lie, på ängsmark. Kopplingen mellan mark, djur och människor var direkt och konkret. I goda tider lagrades näring i ost, smör, saltat eller rökt kött och korv. Djuren var också ett levande lager av näring; vilket speglas i det engelska uttrycket för lantbrukets djur: ”livestock” betyder just levande lager. I detta system var djurens roll självklar.
När sambanden bröts – jordbrukets omvandling
Med industrialiseringen förändrades det i grunden. Insatsvaror som mineralgödsel, diesel och växtskyddsmedel öppnade för växtodling helt utan djurhållning. Antalet gårdar med djur minskade och produktionen specialiserades. Växtodling koncentrerades till slättbygder, medan djuren samlades i skogs- och mellanbygd där fodergrödor ger säker skörd medan det är en stor utmaning att driva en gård med ren växtodling, på grund av markens egenskaper, att gården inte har tillräckligt mycket mark eller att den marken helt enkelt inte ger goda skördar av spannmål och oljeväxter.
Kampen om marken
Markanvändningen har också ändrats. En del jordbruksmark har växt igen eller planterats med skog, annan har tagits i anspråk för städer och infrastruktur. Ordspråket “där ingen mule kan gå och ingen lie kan slå, där ska hus och lada stå” speglar en äldre logik där jordbruksmark skyddades. Idag är det inte brist på åkermark i Sverige, i så fall hade den inte exploaterats, men förändring i handelsflöden, klimat och väder kan snabbt ändra behovet. Då kommer vi undra hur vi tänkte när vi byggde köpcentrum på bördig åkermark.
Dagens livsmedelssystem
Idag finns cirka 2 600 mjölkgårdar, 700 grisgårdar och 300 gårdar med äggproduktion i Sverige. Varje djur producerar mer, vilket ökar effektiviteten och minskar det beräknade klimatavtrycket per kg livsmedel. Samtidigt är produktionen beroende av foder odlat på mark som kunde ha använts till andra grödor – det är inte nödvändigtvis ett problem på enskilda gårdar i Sverige men i en global kontext där många människor har osäker tillgång till mat sticker det ut. Vall är den vanligaste grödan på svensk åkermark, den kan lagra in kol i marken, bryta smittor mellan andra grödor och den utgör basen i idisslarnas foder. Djuren finns nära marken där vall odlas, men handel med annat foder, insatsvaror och livsmedel gör systemet som helhet globalt sammanvävt. En viktig roll för djurhållningen är att ta hand om det som odlas och som inte blir livsmedel. Det kan vara en veteskörd som inte når kvaliteten för att bli mjöl men också alla delar av vetet som aldrig blir mjöl, som kli och halm. Djur kan också användas för vissa växtodlingsåtgärder, som att beta av en höstsådd gröda som har vuxit lite för mycket innan frosten kommer.
Ett globalt system med lokala konsekvenser
Lantbrukaren Elin Rydström har myntat uttrycket “landskapsmodellen” för att beskriva att landskapet formas av det vi äter. När foder och livsmedel importeras sker denna påverkan i andra delar av världen. Det finns många fördelar med global handel men att vara helt beroende av det för att få mat på bordet gör oss sårbara. Djur i väl integrerade, platsanpassade system kan bidra till smart användning av jordbruksmarken för produktion av livsmedel, bördig mark, biologisk mångfald och ett lågt beroende av pesticider. Djuren skapar också sociala värden genom arbete, en levande och attraktiv landsbygd och med relationer mellan människor och djur.
Djurens roll i framtidens livsmedelssystem
Frågan är därför inte om djuren har en roll i framtida livsmedelssystem, utan hur den rollen ska utformas. I en tid av ökad beredskap och stora klimat- och biodiversitetsutmaningar blir systemperspektivet avgörande. Vad som är hållbart lantbruk beror på platsens specifika förutsättningar och djur hör bara hemma i livsmedelssystemet om de ökar nettoproduktionen av livsmedel eller andra nyttor. Djurens framtida roll avgörs av hur väl vi återknyter produktionen till mark, kretslopp och landskap. Här behövs kunskap som knyter samman behov på systemnivå med förutsättningar på gårdsnivå.
