Hållbarhetsindikatorer för bättre beslut
Här skriver våra forskare lite friare reflekterande texter utifrån sitt arbete och sin forskning. Eventuella åsikter som skribenten uttrycker är skribentens egna.
Hållbarhetsindikatorer kan användas för att mäta och följa utveckling över tid och på så sätt hjälpa till att styra mot en mer hållbar framtid. Men indikatorer kan också bidra till en mer hållbar utveckling genom att möjliggöra fokus på ljust det som mäts. I en tidigare blogg har jag skrivit om just det – det vi mäter styr vårt fokus. I denna blogg berättar jag om Mistra Food Futures arbete med att utveckla indikatorer som fångar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner och hur de kan identifiera synergier och målkonflikter i livsmedelssystemet.
Ett av arbetspaketen i Mistra Food Futures syftar till att identifiera nästa generations indikatorer och mål för att stödja omställningen till ett mer hållbart livsmedelssystem. Vi har bland annat tagit fram en teoretisk modell för vad ett hållbart livsmedelssystem är, en katalog av indikatorer för det svenska livsmedelssystemet, genomfört en kritisk granskning av tillgången till sekundärdata för hållbarhetsutvärdering på gårdsnivå och undersökt vilka olika perspektiv aktörer i livsmedelssystemet har på hållbarhet.
En viktig utgångspunkt är att indikatorerna kan täcka hela hållbarhetsbegreppet. Det betyder att vi behöver indikatorer för både miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner och att alla tre dimensionerna kan följas över tid. I samhällsdebatten används ibland hållbarhet synonymt med miljömässig hållbarhet, som ibland används synonymt med klimat. Att hantera klimatförändringarna är helt centralt för hållbar utveckling. Men det räcker inte. Omställningen handlar om mer än så och därför behövs indikatorer som fångar samtliga dimensioner.
Det behövs också kunskap om samband och kausalitet mellan olika hållbarhetsdimensioner och deras utveckling över tid. Hur exempelvis långsiktiga ansträngningar för minskad klimatpåverkan eller negativ inverkan på biodiversitet hänger samman med ekonomisk utveckling. Förståelse för sambanden bidrar till förståelsen av hur framtiden kan se ut. Det bidrar också till att minska risken att beslutsfattande grundas på förhastade slutsatser om att omställning till miljömässigt hållbar utveckling alltid innebär att ekonomisk hållbar utveckling blir lidande. Eller tvärtom; förhastade slutsatser om att lönsamma företag alltid bidrar negativt till miljömässig och social hållbar utveckling.
Inom lantbruket pekar många vetenskapliga studier på positiva samband mellan gårdarnas ekonomi och enskilda åtgärder för miljömässigt mer hållbar produktion när det gäller t.ex. diversifiering av grödor. Men det finns också exempel på åtgärder som förbättrar den miljömässiga hållbarheten och som samtidigt försämrar förutsättningarna för gårdarnas ekonomi.
Kunskap om samband och kausalitet är avgörande för en informerad samhällsdebatt om hur så många synergier som möjligt mellan olika hållbarhetsdimensioner kan uppnås och hur motsättningar mellan dem kan hanteras. Därför är en viktig forskningsfråga för oss hur olika hållbarhetsdimensioner och enskilda aspekter av hållbarhet hänger samman. Det är en av frågorna vi arbetar med i Mistra Food Futures andra programfas när det gäller hållbarhetsindikatorer.
Vi jobbar också med att anpassa den tidigare nämnda teoretiska modellen till gårdsnivå och föreslår i samband med det hållbarhetsindikatorer som är anpassade till gårdsnivån. Vi undersöker också indikatorernas betydelse för beslutsfattande och hur de kan leda till verkliga förändringar hos företag i livsmedelssystemet. Teoretiskt grundade indikatorer och indikatorer som är användbara för beslutsfattande har potential att på riktigt bidra till förändring och det är just dessa vi vill hitta.
På tal om synergier och motsättningar mellan olika hållbarhetsdimensioner så tänkte jag avrunda bloggen med att berätta om en nyligen publicerad studie i ett samarbetsprojekt till Mistra Food Futures. Vi simulerade effekter på gårdsekonomi och klimat av ett hypotetiskt biogassamarbete mellan en mjölkgård och en kommun. Hela fallstudien är hypotetisk, men förutsättningarna anpassades till att så mycket som möjligt efterlikna dem hos en riktig, större mjölkgård.
Vi undersökte vad som skulle kunna hända om gården, med 300 kor, gick från nuvarande konventionella system med diesel och mineralgödsel, till ett samarbete med en kommunal biogasanläggning. Gården säljer stallgödsel till biogasanläggningen och köper tillbaka biogas och digestat. På så sätt kan gården bli fossiloberoende genom att byta ut diesel och konventionellt mineralgödselmedel. Vi antog i den hypotetiska fallstudien att överbliven biogas kunde säljas vidare av kommunens biogasanläggning till andra användare, som i sin tur också kunde minska sin användning av fossila bränslen.
Finessen med ett samarbete mellan en mjölkgård och en anläggning som redan producerar biogas är att den befintliga anläggningen kan antas ha kapacitet och läglighet i linje med gårdens behov. Dessutom behöver inte gården investera i en egen anläggning.
I beräkningarna tog vi hänsyn till att gården behöver göra investeringar i biogastraktorer. Vi räknade också med kapitalkostnader och ekonomisk risk. Resultaten visade på en genomsnittlig förlust på drygt 5000 kr per år för mjölkgården. Samarbetet ledde till minskade utsläpp med drygt 200 ton CO2-ekvivalenter.
Den ekonomiska förlusten på drygt 5000 kr får anses som relativt begränsad för en gård med 300 kor. Men även en begränsad förlust är en förlust. I detta fall skulle den kunna vändas till en vinst om utsläppen kan handlas på en kolkreditsmarknad. Värdet av sparade utsläpp uppgår till ca 185 000 kr som skulle kunna delas mellan mjölkgården och den kommunala anläggningen.
Exemplet visar en möjlig väg att hitta synergier mellan, i det här fallet, två hållbarhetsdimensioner. Ibland kräver det att man tänker på nya sätt, utvecklar nya samarbeten och affärsmodeller. Hållbarhetsindikatorer är viktiga för att följa och utvärdera effekter av förändringarna.
