Komplexitet och perspektiv
I Mistra Food Futures betonar vi ofta behovet av att hålla flera olika perspektiv i huvudet samtidigt när vi diskuterar hur hållbarhetsomställningen av livsmedelssystemet kan gå till. Hela designen av Mistra Food Futures som forskningsprogram bygger på livsmedelssystemets komplexitet och att vi behöver undersöka flera olika perspektiv, naturvetenskapliga såväl som samhällsvetenskapliga, för att förstå hur omställningen kan gå till. Det handlar om naturen och ekosystemen. Om konsumenter och producenter och om de ekonomiska systemen. Det handlar om policy och styrmedel och om den ovissa framtiden. Tillsammans utgör alla dessa delar en komplex helhet. En nyligen publicerad forskningsartikel från Mistra Food Futures beskriver en teoretisk modell över hur delarna hänger samman för ett hållbart livsmedelssystem.
Under årets Almedalsvecka var Mistra Food Futures på plats tillsammans med SLU Future Food för en förmiddag på temat Livsmedelsberedskap som håller. Samtalen mellan deltagarna och i panelerna på scenen ångade av gemensamt intresse i dessa frågor som engagerar många.
Jag ser tillbaka på vårt seminarium i Visby än mer övertygad om hur viktigt det är att forskningen kan omfamna livsmedelssystemets komplexitet. För detta behövs såväl tvärvetenskaplig som transdisciplinär forskning, att vi jobbar tillsammans över ämnes- och organisationsgränser. Och på tal om komplexitet: ett av budskapen från Mistra Food Futures vid Almedalsseminariet var att vi både kan och behöver bygga hållbarhet och beredskap i livsmedelssystemet samtidigt, vilket vi tidigare skrivit om i en policy brief från programmet. Att tänka i båda banorna samtidigt ökar så klart komplexiteten, men genom att på ett smart sätt bygga ett mer hållbart system, kan det också bli mer resilient och flexiblet. Det är en grundbult för ett system med beredskap som kan anpassa sig och fortsätta leverera livsmedel till befolkningen även när förutsättningarna förändras.
Jag ser också tillbaka och tänker att det inte räcker att tänka på systemets komplexitet. Även tidsperspektiv behöver finnas med i diskussionen. Pratar vi hållbara livsmedelssystem och beredskap på lång eller kort sikt? Vilka förändringar kan göras på kort sikt och vad krävs på längre sikt? Vad händer på kort respektive lång sikt om vi tappar tempo i omställningen? Ett diskussionstema under vår frukostdiskussion som inledde vårt Almedalsevent var ’Konkurrenskraftiga företag inom planetens gränser’. Detta är en typisk fråga där tidsperspektivet blir avgörande. Någon i frukostdiskussionen, en person som företräder en industri som i dagsläget är fullkomligt beroende av olja, sa att på lång sikt måste organisationen personen representerade ställa om och lämna de fossila bränslena. Det finns inget annat. Så inspirerande att höra!
Att prata konkurrenskraft inom planetens gränser betonar också att företagen i och med en hållbarhetsomställning behöver kunna uppnå lönsamhet för att kunna fortsätta producera. Det betonar också att verksamheten måste hållas inom planetens gränser. Med olika typer av teknisk utveckling kan det vara möjligt i framtiden att producera mer inom planetens gränser än vad vi kan idag. Men det kan vi inte veta säkert. Vad gör vi på kort och lång sikt? Hur hanterar vi osäkerheter om framtiden? Flera perspektiv måste hållas i huvudet samtidigt.
Att prata konkurrenskraft inom planetens gränser aktualiserar också frågan om i vilken ordning saker och ting ska tas. Ska vi ta konkurrenskraften först och sedan planetens gränser? Eller tvärtom? Nej, vi behöver hålla båda delarna i huvudet samtidigt. I mitt perspektiv är det en tankevurpa att tro att det går att ta den ena delen först (konkurrenskraft) och sedan den andra (omställning till miljömässig hållbarhet). Tvärtom är också lika mycket tankevurpa. Låt mig utveckla tanken. Företag skapar lönsamhet – som bidrar till konkurrenskraft – genom affärsmodeller, alltså hur de gör för att tjäna pengar. Affärsmodeller för konkurrenskraft inom planetens gränser skiljer sig markant från modeller som inte är i linje med miljömässig hållbarhet. Vilka investeringar som görs, vad som produceras och hur, till vilken marknad – alltså väsentliga delar av en affärsmodell – måste designas på annat sätt för att vara miljömässigt hållbara. Det logiska är att ta båda sakerna samtidigt, dvs. både konkurrenskraft och miljömässig hållbarhet. Affärsmodeller som inte stödjer miljömässigt hållbar utveckling kan ju ändå inte användas i en framtid som ska vara inom planetens gränser. Det som kanske fungerar på kort sikt kommer inte att fungera på lång sikt.
Det handlar alltså om tidsperspektiv: kort och lång sikt. Om komplexa system. Och om hållbarhet (i samtliga tre dimensioner – miljömässigt, ekonomiskt och socialt) och livsmedelsberedskap. Det är väldigt många perspektiv som är viktiga för livsmedelssystemet. Därför känns det extra roligt att Mistra Food Futures den första september går in i sin andra fas av finansiering. I och med detta kommer vi också att starta Mistra Food Futures Academy där vi utbildar doktorander och postdoktorer i en tvär- och transdisciplinär miljö. Helt enkelt nästa generations livsmededelsforskare som redan från början kommer att tränas i att arbeta med många perspektiv!
