Sveriges försörjningsförmåga – Vad innebär 50 procent?
Det här är den första delen av två bloggtexter på temat Sveriges livsmedelsberedskap och försörjningsförmåga.
50 procent – ”varannan tugga”?
I debatten kring Sveriges livsmedelsberedskap och försörjningsförmåga – och behovet av att öka dessa – framförs ofta att endast 50 procent av maten vi konsumerar är producerad i Sverige, eller att ”varannan tugga är importerad”. Men var kommer den uppgiften ifrån och vad betyder den?
Siffran 50 procent bygger på matens ekonomiska värde och innebär att ungefär hälften av det totala försäljningsvärdet vad gäller livsmedel härrör från produkter med svenskt ursprung. Lantbrukarnas Riksförbund – som står bakom denna bearbetning av statistiken – har även gjort en alternativ beräkning för år 2021 där de baserade andelen på matens energiinnehåll istället. Man fann då att importandelen blev några procentenheter lägre.
Vad säger då denna siffra när det gäller vår livsmedelsberedskap? Först är det viktigt att komma ihåg att siffran inte säger någonting om hur mycket mat som produceras i Sverige och som skulle kunna användas för att försörja befolkningen i händelse av en kris. Siffran ska alltså inte tolkas som att vi i Sverige bara producerar hälften den mat vi behöver för att föda den svenska befolkningen. Vi exporterar idag en hel del mat, främst i from av spannmål, och det är inte givet att vi behöver upprätthålla nuvarande konsumtionsmönster vid en kris. Inom forskningsprogrammet Mistra Food Futures har vi utvecklat en massflödesmodell över det svenska livsmedelssystemet med en regional upplösning till de 106 skördeområdena. Modellen används inom programmet för att studera möjliga effekter av olika framtidsscenarier på Sveriges jordbruksproduktion och utsläppen av växthusgaser och annan miljöpåverkan. Men arbetet har också inneburit att ett stort datamaterial som speglar Sveriges jordbruks- och livsmedelssystem runt åren 2016-2020 har tagits fram. Det är denna nulägesbeskrivning vi ska fokusera på i detta blogginlägg och försöka svara på några centrala frågor kopplade till Sveriges livsmedelsberedskap:
- Hur mycket mat producerar vi egentligen i Sverige?
- Var produceras maten?
- Hur många människor kan produktionen försörja?
- Hur skiljer sig försörjningsgraden i olika delar av landet?
Vad menar vi med livsmedelsförsörjning?
Ett första steg i att ta sig an dessa frågeställningar är att fundera på vad vi menar med livsmedelsförsörjning. På ett grundläggande plan är mat det som ger oss den energi och de makronäringsämnen (kolhydrater, protein och fett) och mikronäringsämnen (mineraler och vitaminer) vi behöver för att leva. Men samtidigt fyller maten flera andra funktioner – maten är en viktig del av vår kultur och våra traditioner. Vilka behov behöver mötas för att vi ska anse att vi har en viss försörjningsförmåga? Räcker det med tillgång på livsmedel för att möta de basala behoven? Eller behöver vi också tillgodose kulturella preferenser kring vad vi vill äta? Och hur kommer beroendet av insatsmedel in i bilden?
I den analys som vi presenterar här har vi beräknat den svenska produktionen av ätbart protein som vi sedan relaterar till befolkningens proteinbehov för att försöka ta oss an de olika frågeställningarna. Vi utgår från mängden potentiellt ätbara grödor och animalieprodukter som produceras varje år och räknar sedan ut hur mycket protein som skulle kunna göras tillgängligt som livsmedel. För grödorna antar vi att gängse förädlingssteg genomgås. Det innebär att vi exempelvis för spannmål antar att de förädlas i en kvarn och att det endast är det protein som återfinns i mjölet som är ätbart medan skal och kli som idag vanligtvis används som djurfoder inte bidrar med något ätbart protein. På motsvarande sätt räknar vi om den slaktade vikten av kött till det protein som återfinns i det benfria köttet som är redo att konsumeras. För frukt, grönt, mjölk och ägg antar vi att hela produktionen är ätbar. Grödor som vi idag inte förädlar till livsmedel (t.ex. vall) och grödor som vanligtvis förädlas till livsmedel utan ätbart protein (t.ex. rapsolja) ger därmed inget bidrag till ätbart protein i dessa beräkningar.
Med en tydligare bild av vad som kan avses med försörjningsförmåga är nästa steg att förstå hur situationen ser ut idag på nationell och regional nivå. I vårt nästa blogginlägg ska vi därför titta närmare på hur den svenska livsmedelsproduktionen kan möta befolkningens behov och vilka regionala skillnader som påverkar vår försörjningsförmåga.
