Nätverksträff med Klimatkommunerna
Som Sveriges största forskningsprogram med fokus på livsmedelssystemet ser vi det som oerhört betydelsefullt att sprida kunskap och insikter från vår forskning till olika delar av samhället – så att resultaten verkligen kommer till nytta i samhällsbygget. Lokalpolitiker är exempel på en sådan grupp.
Klimatkommunerna är en förening för kommuner och regioner med höga ambitioner i klimatarbetet. Föreningen utgår från vetenskapen och tar sig an de stora utmaningar Sverige står inför genom att se möjligheter, skapa gemensamma framtidsbilder och testa nya sätt att arbeta. Ibland handlar det om att göra saker som aldrig provats tidigare, ibland om att sluta göra sådant som inte fungerar.
När Klimatkommunerna samlade sitt nätverk av politiska kontaktpersoner på temat ”Livsmedel, beredskap och klimat” var Helena Hansson, programchef för Mistra Food Futures, inbjuden för att ge en övergripande bild av hur och varför dessa frågor bör hanteras gemensamt och hur hållbarhetsomställning och beredskap kan stärka varandra.
Helena betonade att hållbarhetsomställning och beredskap stärker varandra, då många av de åtgärder som minskar klimatpåverkan också gör livsmedelssystemet mer motståndskraftigt mot kriser. Det handlar om att förena miljönytta med ökad självförsörjning, flexibilitet och teknisk innovation.
Ett resilient livsmedelssystem har förmåga att stå emot och återhämta sig från störningar. Ett resilient livsmedelssystem klarar sig även om handelsvägar bryts, skördar slår fel eller energi saknas. Ett system som bygger på resiliens är förberett för att stå emot störningar, att anpassa sig till störningarna samt vara tillräckligt flexibelt för att kunna ställa om och fungera på ett helt nytt sätt, samtidigt som det fortsätter leverera mat även om de vanliga leveranskedjorna störs.
De politiska representanterna fick ta del av hur en förbättrad livsmedelsberedskap kan uppnås genom att bygga hållbara och resilienta livsmedelssystem. Genom att fokusera på ökad resiliens kan både beredskapen stärkas och utvecklingen av ett mer hållbart livsmedelssystem främjas.
Att skapa livsmedelsberedskap inom dagens system utan att samtidigt utnyttja möjligheten till omställning riskerar däremot att leda till ineffektivitet och resursslöseri. Om investeringar, beteendeförändringar och beslut i livsmedelssystemet inte utformas så att de bidrar till både beredskap och hållbarhet, finns en risk att processerna blir onödigt kostsamma och mindre verkningsfulla.
