Q&A om Livsmedelsberedskap för gymnasiet

Vad händer med Sveriges matförsörjning vid kris eller krig?

Den här sidan vänder sig till både dig som är student och dig som är lärare. Kul att du har hittat hit. Syftet med den här sidan är att bidra med kunskap och skapa större klarhet kring frågor som rör mat och livsmedelsberedskap.

Enligt en Demoskopundersökning uppger 9 av 10 svenskar att tillgången på mat och vatten är det viktigaste för att klara vardagen vid kris eller krig. Det är inte särskilt förvånande, eftersom mat är ett grundläggande behov – oavsett om man är civil eller soldat.

Samma undersökning visar att mer än 7 av 10 saknar tilltro till att dagens livsmedelsproduktion i Sverige skulle räcka vid en konflikt eller en längre kris. Hur ligger det egentligen till? Är oron obefogad, eller finns det skäl att vara orolig?

Vilka är vi? Mistra Food Futures är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Programmet arbetar för att utveckla ett bättre och mer hållbart livsmedelssystem i Sverige. Målet är att den mat vi producerar ska vara hälsosam, miljövänlig och rättvis – samt ha förmåga att stå emot kriser, både i Sverige och globalt.

Allt material som presenteras här bygger på vår forskning och är publicerat i rapporter och vetenskapliga artiklar på www.mistrafoodfutures.se.

Om du vill komma i kontakt med oss är du välkommen att mejla till info@mistrafoodfutures.se.

Krislägen visar hur sårbara våra livsmedelssystem är

Att alla människor ska ha tillgång till tillräckligt med säker och bra mat är en mänsklig rättighet. I Sverige har vi länge haft stabil tillgång till mat tack vare egen produktion och handel med andra länder. Därför har livsmedelsberedskap – alltså hur vi förbereder oss inför kriser – inte haft så stort fokus tidigare.

De senaste årens kriser visar att de globala livsmedelssystemen är känsliga. Covid-19, extremväder som torka och översvämningar, samt kriget i Ukraina, har gjort det tydligt att händelser i andra delar av världen kan påverka vår matförsörjning. Länder är beroende av varandra, både när det gäller mat och när det gäller insatsvaror som (konst)gödsel, foder (mat till djuren) och energi (uppvärmning och drivmedel).

Utan ett fungerande jordbruk får vi ingen trygg tillgång till mat. Och utan ett fungerande ekosystem fungerar inte jordbruket. Klimat, miljö och jordbruk hänger alltså ihop – och det är först när vi tar det på allvar som vi kan bygga ett hållbart och kris­tåligt livsmedelssystem.

Sverige har bra förutsättningar: bördiga jordar, gott om vatten och en pågående grön omställning. Samtidigt står jordbruket för ungefär 15 % av våra utsläpp, och vår matkonsumtion överskrider flera planetära gränser. För att alla ska kunna äta bra mat utan att miljön tar skada behöver både produktionen och konsumtionen förändras.

Vad är livsmedelsberedskap?

Livsmedelsberedskap handlar om att säkerställa att människor har mat även under kriser som krig, pandemier eller extremväder.

Vad är hållbar livsmedelsberedskap?

För att livsmedelssystemet ska vara både tryggt och långsiktigt måste det också vara hållbart. Om vi bara satsar på beredskap utan att tänka på miljön riskerar vi att skada naturen så mycket att matproduktionen blir svårare i framtiden. Forskning visar att åtgärder som minskar matens klimatpåverkan också kan göra vårt livsmedelssystem starkare och bättre rustat för kriser. Det betyder att hållbarhet och ökad beredskap kan gå hand i hand.

Exempel på ekosystemtjänster som jordbruket är beroende av:
• bin som pollinerar växter
• friska jordar
• rent vatten

När miljön påverkas negativt störs dessa processer, och då hotas jordbruket. Till exempel: om vi inte skyddar den biologiska mångfalden riskerar bina att försvinna. Utan pollinering blir det svårt, eller till och med omöjligt att odla.

Kortsiktiga lösningar räcker inte – vi behöver tänka långsiktigt

Ofta handlar beredskap om att klara korta störningar, till exempel genom att ha lager av mat eller insatsvaror. Insatsvaror är saker som behövs för att producera något annat. I jordbruket kan det till exempel vara fröer, gödsel, foder till djur eller energi. Utan dessa kan maten inte produceras. Men för att hela systemet ska klara framtidens kriser behövs något mer: resiliens (motståndskraft).

Resiliens består av tre delar:

Robusthet: att kunna stå emot störningar, till exempel genom lager.
Anpassningsbarhet: att ha flera olika sätt att producera mat och få tag på det som behövs, så att man kan byta väg om något slutar fungera.
Transformation: att kunna ställa om till helt nya sätt att arbeta om de gamla inte längre fungerar.

Ett resilient livsmedelssystem är ett matsystem som är förberett på kriser och störningar. Det kan både stå emot problem, anpassa sig till förändrade förhållanden och vid behov förändras i grunden. Resiliens bygger på tre delar: robusthet, anpassningsförmåga och transformation. Robusthet handlar om att ha buffertar, som matlager, som gör att systemet klarar tillfälliga avbrott. Anpassningsförmåga innebär att produktionen är flexibel, till exempel genom att kunna använda andra råvaror, odlingsmetoder eller försörjningsvägar. Transformation betyder att matsystemet ibland behöver förändras mer genomgripande för att fortsätta producera tillräckligt med hälsosam mat, även om våra matvanor då kan se annorlunda ut än i dag.

Hur bygger man resiliens i livsmedelssystemet?

Resiliens kan ses som en länk mellan hållbarhet och beredskap. När dessa två perspektiv kombineras uppstår möjligheter att genomföra åtgärder som stärker båda samtidigt. Det kan till exempel handla om produktionsmetoder som minskar beroendet av importerade insatsvaror (ex. konstgödsel, foder, diesel) och om kostvanor som

bättre passar det som kan produceras hållbart inom landet. Genom att integrera både hållbarhet och beredskap i livsmedelspolitiken kan Sverige skapa ett mer motståndskraftigt livsmedelssystem som fungerar både i vardagen och vid framtida kriser.

Exempel på åtgärder som både är hållbara och stärker beredskapen

Forskning visar att många åtgärder ger dubbla vinster – både för klimatet och för beredskapen – lösningar som kan stärka jordbruket, minska utsläppen och göra systemet mer robust.

Fossilfritt jordbruk
Detta innebär att jordbruket använder maskiner och energikällor som inte släpper ut koldioxid. Ett exempel är eldrivna traktorer som laddas med sol- eller vindkraft producerad på gården. Det gör jordbruket mindre beroende av fossila bränslen som diesel, och minskar även sårbarheten vid prisökningar eller brist på bränsle.

Genomtänkta växtföljder och mellangrödor
Genom att variera vilka växter man odlar år till år mår jorden bättre än om man odlar samma gröda varje år. Mellangrödor är växter som odlas mellan de vanliga skördarna för att skydda och förbättra jorden. Det gör att man behöver mindre konstgödsel, vilket sparar pengar och är bättre för miljön.

Bättre bevattning och dränering
Klimatförändringar gör att vi kommer få både torrare perioder och mer kraftiga regn. Därför behöver jordbruket smartare system för att vattna åkrarna när det är torrt och för att leda bort vatten när det kommer för mycket. På så sätt skyddas grödorna mot extremväder och produktionen blir säkrare.

Mer lokal foderproduktion
I dag importerar svenska lantbruk mycket soja till djurfoder, ofta från andra världsdelar. Baljväxter, även kallade ärtväxter, är en stor växtfamilj som omfattar bland annat bönor, linser, ärtor, kikärter, jordnötter och sojabönor. De är näringsrika och innehåller mycket protein, fibrer samt viktiga vitaminer och mineraler som folat (en vitamin som hjälper kroppen att bilda nya celler och är viktigt för blodbildning) och järn. Baljväxter har dessutom stora miljöfördelar eftersom de kan binda kväve i jorden och därmed förbättra jordens bördighet.

Genom att odla mer baljväxter lokalt till djurfoder kan vi minska beroendet av import. Odling av baljväxter skulle också öka självförsörjningen och göra Sverige mindre känsligt för störningar i världshandeln. Baljväxter odlas och konsumeras redan över hela världen och har stor potential att bli en viktig del av en mer hållbar kost även i Sverige.

Nya sätt att producera resurser
Forskare utvecklar nya tekniker för att ta tillvara sådant som tidigare sågs som avfall. Ett exempel är att använda jäst som växer på halm och göra biodiesel av den. Sådana lösningar gör att jordbruket kan producera mer av de resurser det behöver lokalt, samtidigt som avfall utnyttjas smartare.

Alla de här åtgärderna visar hur samma lösningar kan stärka jordbruket, minska utsläppen och göra systemet mer robust så att vi är mer förberedda för kriser.

Hur påverkar klimatförändringar vår matproduktion?

Jordbruket är helt beroende av klimatet och naturen. Om klimatet blir mer oförutsägbart – med fler skyfall, längre torka och extremare väder – blir det svårare att planera odlingar.

Detta kan leda till 1. minskade skördar 2. högre matpriser och 3. större osäkerhet i hela systemet. För framtiden behöver vi därför ett klimatresilient jordbruk som fungerar även när klimatet förändras.

Varför måste vi jobba med hela systemet samtidigt?

Livsmedelssystemet är komplext och det sträcker sig från jord till bord, det vill säga från det att bonden brukar sin jord till att vi äter vår lunch. Livsmedelssystemet består av naturen, jordbruket, industrin, ekonomin, politiken och konsumenterna. Om man bara fokuserar på en del – till exempel produktionen – riskerar man att missa viktiga samband eller till och med skapa nya problem. Ett systemperspektiv hjälper oss att hitta lösningar som fungerar långsiktigt.

Vilka utmaningar behöver Sverige ta itu med?

Livsmedelssystemet står inför två stora utmaningar: att bli mer hållbart och att förbättra livsmedelsberedskapen. Båda kräver stora investeringar, till exempel i ny teknik, och att människor ändrar sina vanor. Forskning visar att vi kan minska klimatpåverkan från livsmedel och att en omställning till ett mer hållbart livsmedelssystem samtidigt kan göra oss bättre förberedda på kriser, till exempel matbrist. Det beror på att åtgärderna som behövs för klimatomställningen också gör livsmedelssystemet starkare och bättre på att klara problem som kan uppstå.

Livsmedelsberedskap handlar om att samhället ska kunna producera och få tillgång till mat även vid kriser, till exempel vid extremt väder, pandemier eller konflikter. För att klara detta behövs livsmedelssystem som är hållbara och starka nog att fungera även vid kriser. Om livsmedelssystemet görs mer motståndskraftigt kan Sverige både bli bättre förberett på kriser och samtidigt minska matens negativa påverkan på klimat och miljö.

Forskning visar att många lösningar som gör maten mer hållbar också gör systemet resilient, det vill säga bättre på att klara störningar. Trots detta behandlas hållbarhet och livsmedelsberedskap ofta som två olika frågor. Det kan leda till sämre och mindre effektiva lösningar, i stället för att man löser båda problemen samtidigt.

Några exempel på konkreta utmaningar som vi behöver lösa.

Stort importberoende av foder, konstgödsel och fossil energi
Svenskt jordbruk är i dag beroende av att köpa in mycket av sitt foder, sin gödsel och den energi som behövs för att driva maskiner och transporter. Det innebär att produktionen blir sårbar om importen störs, till exempel på grund av krig, handelshinder eller höga priser. Ju mer vi är beroende av andra länder, desto större risk att vår livsmedelsproduktion påverkas negativt.

Låg produktion av frukt, grönsaker och baljväxter
I Sverige odlas det relativt lite frukt, grönsaker och baljväxter jämfört med hur mycket vi konsumerar. Det betyder att vi behöver importera stora mängder för att täcka behovet. Samtidigt är de här livsmedlen viktiga för både miljön och folkhälsan. Den låga produktionen gör oss mindre självförsörjande och mer känsliga för störningar på världsmarknaden.

Ohälsosamma matvanor
Många svenskar äter för lite frukt, grönt och fullkorn, och för mycket socker, salt och mättat fett. Det gör att risken för sjukdomar som hjärt–kärlsjukdomar, diabetes och fetma ökar. Matvanor påverkar alltså både individens hälsa och samhällets kostnader för vård och sjukfrånvaro.

Fler kriser samtidigt (extremväder, geopolitik, pandemier)
Samtidigt som klimatförändringar leder till fler perioder av torka, översvämningar och stormar, påverkas jordbruket också av politiska konflikter och pandemier. När flera kriser inträffar samtidigt blir livsmedelssystemet ännu mer pressat. Det kan leda till högre priser, brist på vissa råvaror och osäkerhet kring framtida produktion.

Minskad biologisk mångfald
Biologisk mångfald innebär att det finns många olika arter av växter, djur och mikroorganismer i naturen. När jordbruket blir mer ensidigt, till exempel genom stora monokulturer eller hård användning av bekämpningsmedel, minskar antalet arter. Det gör ekosystemen svagare och mindre motståndskraftiga mot sjukdomar, skadedjur och klimatförändringar. På lång sikt hotar detta både naturen och matproduktionen. Om bin saknas och pollineringen uteblir påverkas odlingen av många grödor negativt, eftersom vissa grödor är helt beroende av pollinering för att kunna växa.

Ekonomiska risker för lantbrukare som ska ställa om
Att ställa om till mer hållbara arbetssätt – som att minska utsläpp, använda mindre kemikalier eller producera fler växtbaserade livsmedel – kan kräva stora investeringar. För lantbrukare innebär detta ekonomiska risker. Om inte samhället ger stöd och tydliga riktlinjer kan det vara svårt för många gårdar att klara omställningen, trots att den är viktig för framtiden.

En sårbarhet i livsmedelssystemet som ofta förbises är att makten och produktionen är starkt koncentrerad till ett fåtal stora företag i mitten av systemet. Livsmedelssystemet kan liknas vid ett timglas: i ena änden finns många lantbrukare som producerar maten, i den andra finns många konsumenter som köper den. Däremellan dominerar ett litet antal stora företag inom livsmedelsindustri och dagligvaruhandel.

Denna koncentration innebär en risk. Om en viktig anläggning slutar fungera, till exempel på grund av sabotage, en olycka eller en militär attack, kan stora delar av livsmedelsförsörjningen påverkas mycket snabbt. När systemet är beroende av några få centrala knutpunkter kan störningar få stora konsekvenser.

Även mindre allvarliga händelser visar hur känsligt systemet är. När en stor äggproducent drabbades av ett salmonellautbrott för några år sedan uppstod äggbrist i vissa delar av landet. Att problem hos ett enda företag kunde märkas direkt i butikernas hyllor visar hur sårbart livsmedelssystemet blir när produktionen är starkt koncentrerad.

Om vi planerar smart kan exemplen ovan hjälpa på flera områden samtidigt.

Vad innebär ”konkurrenskraft inom planetens gränser”?

Företag måste tjäna pengar för att överleva, men samtidigt inte förstöra miljön eller klimatet. Om man ignorerar hållbarhet kan det bli dyrt i längden, eftersom naturen tar skada och människors hälsa kan påverkas negativt. Om ett livsmedelssystem tjänar pengar men samtidigt gör människor sjuka eller förstör naturen, kan det kosta samhället mycket pengar i längden, till exempel för sjukvård eller förlorade naturtjänster. Därför måste vi räkna med de här “dolda kostnaderna” när vi bedömer om systemet fungerar bra. Om vi bara tittar på en liten del av problemet riskerar vi att missa lösningar som kan hjälpa både människor och miljö samtidigt. Till exempel, om vi förstör miljön kan inte bonden odla någon mat eller om vi äter alltför onyttigt, till exempel för mycket socker och fett mår våra kroppar dåligt och behöver till sist läkarvård.

Var ska vi börja och hur ska vi göra?

Inom forskningsprogrammet Mistra Food Futures har vi undersökt ungefär tjugo olika åtgärder som kan minska jordbrukets klimatpåverkan. När vi tittade närmare på dem såg vi att flera också kan göra livsmedelssystemet mer tåligt mot kriser, särskilt när det gäller problem i leveranskedjor på grund av ökade politiska konflikter i världen.

Forskare och experter har testat flera sätt att göra jordbruk och matproduktion bättre för både miljön och samhället. Vi behöver inte vänta på nya uppfinningar. Det viktiga nu är att använda de lösningar som redan fungerar, sprida dem till fler platser och se till att politiker och företag börjar använda dem på riktigt.

Vad händer om vi gör allt det här?

Då kan vi skapa ett livsmedelssystem som:

  • släpper ut mindre växthusgaser
  • klarar kriser bättre
  • är mindre beroende av import
  • ger trygg tillgång till mat
  • fungerar både för människor och miljö

Genom att integrera hållbarhet och beredskap i livsmedelspolitiken kan Sverige bygga ett mer motståndskraftigt system – rustat både för vardagens krav och för framtidens kriser.

Sammanfattning

Sveriges livsmedelssystem är mer sårbart än det verkar. Pandemier, krig och extremväder visar att det som händer i andra länder kan påverka vår matförsörjning. Jordbruket är beroende av både fungerande handel och fungerande ekosystem, såsom pollinering, jordkvalitet och rent vatten.

För att klara framtidens kriser behövs resiliens, som består av tre delar:

Robusthet (stå emot störningar, t.ex. genom lager),

Anpassningsbarhet (ha flera sätt att producera mat),

Transformation (kunna ställa om till helt nya system).

Samtidigt måste livsmedelsberedskap vara hållbar; annars skadar vi naturen och försämrar vår framtida matproduktion. Sverige står inför utmaningar som importberoende, låg produktion av frukt och grönsaker, ohälsosamma matvanor och minskad biologisk mångfald.

Det finns redan många lösningar, som fossilfritt jordbruk, bättre växtföljder, mer lokal foderproduktion och förbättrad bevattning. Om vi satsar på dem får vi ett matsystem som både klarar kriser och är hållbart på lång sikt.

Arbetsmaterial

Förståelsefrågor (fakta och begrepp)

1. Vad menas med livsmedelsberedskap?
2. Varför har Sverige tidigare haft mindre fokus på livsmedelsberedskap?
3. Ge två exempel på händelser som visat att livsmedelssystemet är sårbart.
4. Vad innebär resiliens, och vilka tre delar består det av?
5. Varför måste ett livsmedelssystem vara hållbart, inte bara robust?
6. Ge två exempel på ekosystemtjänster som jordbruket är beroende av.
7. Nämn två svenska utmaningar inom livsmedelssystemet.
8. Vad betyder ”konkurrenskraft inom planetens gränser”?
9. Varför gör klimatförändringarna matproduktionen mer osäker?
10. Vilka fördelar får vi om vi genomför de föreslagna åtgärderna?

Diskussionsfrågor (för gruppsamtal eller muntlig diskussion)

1. Är det viktigare att Sverige producerar mer mat eller att vi importerar billigare mat? Motivera.
2. Vilka livsmedel tycker du att Sverige borde producera mer av? Varför?
3. Hur kan individens matvanor påverka Sveriges hållbarhet och beredskap?
4. Borde Sverige minska sitt importberoende även om det gör maten dyrare?
5. Vilka risker tar vi om vi inte anpassar jordbruket till klimatförändringarna?
6. Vilket ansvar har staten, företagen och konsumenterna för att skapa ett hållbart livsmedelssystem?
7. Vilka hinder finns för att ställa om jordbruket – och hur kan de övervinnas?
8. Är det realistiskt att Sverige ska ha ett helt fossilfritt jordbruk?

Övningar

Här får du färdiga uppgifter som kan användas i klassrummet. De är anpassade för både individuellt arbete och grupparbete.

A. Begreppskarta (individ eller par)

Eleverna ritar en karta med följande begrepp och kopplar dem till varandra:

  • livsmedelsberedskap
  • hållbarhet
  • resiliens
  • robusthet
  • anpassningsbarhet
  • transformation
  • ekosystemtjänster
  • biologisk mångfald

Uppgift: Förklara med egna ord hur minst tre av begreppen hänger ihop.

B. Källkritiksuppgift
Eleven ska söka en aktuell artikel om matpriser, jordbruk eller klimatpåverkan från svensk nyhetssida.

Uppgift:

1. Sammanfatta artikeln.

2. Bedöm källans trovärdighet (avsändare, syfte, fakta?).

3. Koppla artikeln till textens innehåll (på vilket sätt stödjer eller motsäger artikeln det du läst?).

C. Fallstudie: ”När exporten stoppas”
Scenario: Ett stort exportland slutar sälja gödsel och foder på grund av konflikt.

Uppgifter:

1. Beskriv tre saker som skulle kunna hända i Sverige.

2. Hur skulle det påverka konsumenter, bönder och matindustrin?

3. Ge tre förslag på lösningar som ökar resiliensen.

D. Diagramuppgift
Eleverna får skapa ett diagram (på papper eller digitalt) över hur stora Sveriges utsläpp är från olika sektorer, där jordbruket står för ca 15 %.

Uppgifter:

1. Vad visar diagrammet?

2. Varför är det viktigt att minska jordbrukets utsläpp?

3. Ge två exempel på lösningar.

E. Skriftlig uppgift – ”Så gör vi Sverige mer mattryggt”
Skriv en text (1–1,5 sida):

1. Beskriv de största problemen med Sveriges livsmedelssystem.

2. Förklara varför hållbarhet och beredskap måste kombineras.

3. Presentera fem egna förslag på förbättringar.

F. Grupparbete – Skapa en handlingsplan
Gruppen ska ta fram en ”Handlingsplan för Sveriges framtida matförsörjning” som innehåller:

  • vision (målbild för 2050)
  • tre risker
  • tre lösningar
  • vilka som ansvarar (stat, bonde, företag, konsument)
  • hur lösningarna påverkar miljön och samhället

Presenteras muntligt eller som poster.

Filmmaterial


Olika vägar mot framtidens livsmedelssystem


Nettonoll klimatutsläpp i primärproduktionen fram till 2045

Nästa generations mätmetoder för hållbarhet

Hur kan vi stödja transformationsprocessen

Om Mistra Food Futures:
Vi är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram vid SLU Sveriges Lantbruksuniversitet som jobbar för att göra Sveriges livsmedelssystem bättre och mer hållbart. Målet är att maten vi producerar ska vara hälsosam, miljövänlig, rättvis och kunna klara kriser, både i Sverige och i världen.

Allt material som kommer från oss är resultat från vår forskning och finns publicerat i rapporter och vetenskapliga artiklar på www.mistrafoodfutures.se. 

Om du vill komma i kontakt med oss är du välkommen att mejla till info@mistrafoodfutures.se.