Av Per-Anders Hansson, Professor vid Institutionen för energi och teknik; Lantbrukets teknik och system och vice programchef för Mistra Food Futures
I min del av Sverige finns betydande arealer jordbruksmark som inte används. Åkrar som tidigare producerat livsmedel och djurmat under flera hundra år tillbaka. Åkrar som skulle ge rimliga skördar och inte är speciellt svåra att bruka. Men marken är istället lagd i långvarig träda. Orsaken är att markägarna får arealersättning från staten även om de inte brukar den. Ersättningen är så hög att det för många inte är värt besväret att arrendera ut till odling eller själv bedriva lantbruk. Åkrarna körs normalt bara över en gång om året med en maskin som klipper ner växtligheten så att igenväxning undviks.
Det är dock svårt att kritisera markägarna i detta läge. Arealersättningen för trädan är bara en del av ett krångligt politiskt styrt system som belönar, begränsar och beskattar olika handlingar baserade på mer eller mindre logiska och samordnade resonemang. Som de flesta andra medborgare så optimerar markägare sina handlingar för att få så god inkomst och behagligt liv som möjligt, givet det system de lever i.
Men i dessa dagar har samhället ett akut och uppenbart behov av klimatförbättrande åtgärder, problem med naturresurser på väg att ta slut, behov av mera mat till en global befolkning som fortfarande växer och inte minst en brist på biologisk mångfald som är ytterligare ett långsiktigt hot mot vår existens. Då känns det bara fel med ett samhällssystem som ersätter för ägande av en resurs med så omfattande möjlighet att förbättra för vårt samhälle, utan att denna potential på något sätt behöver utnyttjas.
Systemet med arealersättning driver dessutom upp priserna på mark på ett ologiskt sätt, när räntekostnaderna vid ett inköp kan finansieras med ersättning för att man bara äger, inte aktivt skapar intäkter från.
Är det dags att i ett första steg utreda möjligheterna och vinsterna med att använda trädad mark för något som ger nytta för samhället. Kan vara att producera mat, bioenergiråvara, samla in kol eller kanske öka biologisk mångfald? Eller något annat? Och i nästa steg föreslå ett system som ersätter för denna aktiva produktion av något för samhället fördelaktigt. Ett system som inte ställer direkta krav på markägaren att göra något, bara har som grund att markens fantastiska potential också måste utnyttjas om samhället ska utdela belöningar till ägaren?
PAH