By Ulf Sonesson, Docent, forsknings- och affärsutvecklingsansvarig, RISE.
För en månad sedan var jag på Livsmedelsdagarna på Tylösand, och nu i veckan deltog jag på MISTRA Food Futures konferens ”Food Forward” på Ultuna. Två ganska olika arrangemang, där Livsmedelsdagarna är den stora årliga branschträffen, där det är näringslivet som står i centrum och forskning finns med som en komponent i hur utmaningar kan mötas, medan Food Forward har en tydlig inriktning på forskning. Det ligger ingen värdering i detta, båda konferenserna behövs då de svarar på olika behov. Men det finns några viktiga likheter också. Båda konferenserna lockar främst folk som jobbar i den mer etablerade och traditionella livsmedelssektorn, båda konferenserna hade också valt att bjuda in föredragshållare med en lite annan bakgrund för att inspirera och kanske också provocera. Jag gillar verkligen detta, att knuffas ur sin komfortzon då och då är nödvändigt för att kontinuerligt utveckla sig själv och möjligen omvärdera sin världsbild. Jag tänker inte recensera dessa föredrag i detalj, men det ena handlade om hur framtiden kommer att formas av den extremt snabba utvecklingen av AI och det andra beskrev hur stadsodling kan utvecklas, som ett exempel på hur vi kan skapa och förverkliga positiva framtidsbilder. Båda visade på att livsmedelssektorn sannolikt kommer att påverkas på dramatiska sätt. En sak som dök upp i föredraget om AI var att kunskap inte kommer att vara något man kan hålla för sig själv, kunskap kommer att bli en infrastruktur som alla har tillgång till. Slutsatsen om vad som då blir forskningens roll var att vi måste bli mycket bättre på att använda kunskap, inte bara ta fram den. Ett intressant påstående i den andra presentationen var ”inga beslut fattas på data, alla fattas på känsla”.
Som sagt, detta är mycket intressant och relevant, men det som slog mig var att båda föredragshållarna tillbringar sin tid i andra forum än där vi som träffas på Ultuna och Tylösand finns. Men vi blir sällan inbjudna att hålla inspirerande och utmanande föredrag i dessa forum. Varför är det så? Kan det vara så att vi kanske inte ens vet om att dessa diskussioner om framtidens matsystem pågår på arenor där vi inte är, eller att vi känner till dem men inte tror det är något viktigt? Eller kan det vara så att vi inte är tillräckligt intressanta och utmanande för att bli inbjudna, att vi alltför sällan använder all kunskap och alla resultat till att skapa inspirerande och utmanande berättelser om framtidens matsystem? Jag är böjd att tro på det sistnämnda, vilket jag ser som ett stort problem, då vi som ägnat hela våra karriärer åt livsmedelssystemet på olika sätt har en ojämförligt större och djupare förståelse, än vad som är vanligt i dessa ”alternativa forum”. Jag skulle vilja se att vi vågade ta steget och bygga berättelser som är inspirerande och som pekar på möjliga vägar framåt. För skillnaden är att om vi gör detta, kan vi grunda våra berättelser i genuint vetenskapligt baserad kunskap. Vilket sällan är fallet i de ”alternativa arenornas berättelser, hur inspirerande dom än är.
Vi behöver alltså bli bättre på att använda den stora kunskap vi har, inte bara bygga ny kunskap.