By Helena Hansson, Program Director, Mistra Food Futures
What gets measured gets done sägs det ofta. Det som mäts är det som görs. Detta sammanfattar väl hur faktorer vi kan mäta hamnar i fokus för vad vi gör. Men andemeningen är också att det vi inte mäter slipper undan fokus. När det gäller omställningen av livsmedelssystemet manar detta till eftertanke. Ensidigt fokus på vissa delar av hållbarhetsbegreppet – för att dessa går bra att mäta – riskerar att bidra till minskat eller inget fokus på andra delar. Det bidrar också till att vi riskerar att inte fullt ut förstå målkonflikterna som kan finnas mellan olika hållbarhetsaspekter, eller till att överdriva dem för att vi inte har tillräcklig kunskap om dem vilket är lika illa.
Att ställa om livsmedelssystemet till att bli mer miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart är otroligt komplext. Minst sagt. Hållbarhetsramverk och -indikatorer är stöd för att bättre förstå målkonflikter inom olika delar av hållbarhetsbegreppet, göra jämförelser, utvärdera framsteg och för att kunna ålägga ansvar för olika delar av omställningen. Hållbarhetsramverk och -indikatorer är också viktiga för att kunna utvärdera effekten av olika åtgärder och stöd avsedda att uppmuntra företag och konsumenter att agera mer i linje med vad som är hållbart.
För att hållbarhetsramverk ska vara användbara behövs data som gör att indikatorerna kan mätas och följas över tid. Många aspekter inom hållbarhetsbegreppet är svåra att mäta, särskilt när det gäller sociala faktorer där livsmedelssystemets bidrag till svårfångade aspekter som matkultur och rekreationsvärden ingår. Men det finns också flera utmaningar när det gäller de miljömässiga och ekonomiska delarna av hållbarhetsbegreppet. Tänk t.ex. på enskilda gårdars bidrag till biodiversitet. Eller på det svenska livsmedelssystemets avtryck på biodiversitet, mark och vatten utomlands. Detta är svårt att mäta. Utmaningar finns också när det gäller hur vi kan mäta den ekonomiska livskraften hos företagen som producerar vår mat. För svenska företag finns data att tillgå, men det är betydligt mer utmanande att få en överblick över utländska företag som bidrar till vår livsmedelsförsörjning trots att vi är beroende av dem och deras utveckling för mycket av det vi äter.
Inom Mistra Food Futures WP4 har vi undersökt tillgången på data för att mäta hela hållbarhetsbegreppet (miljö, ekonomisk och social hållbarhet) dels hos mjölkgårdar dels för hela livsmedelssystemet, alltså på systemnivå. Vi har fokuserat på data som redan finns tillgänglig för sammanställning och analys i befintliga register, undersökningar och forskning. I studien av mjölkgårdar kunde vi konstatera att inom sju av tjugo hållbarhetsteman fanns problem med mätbarhet, omfattning och analytisk validitet för indikatorerna när vi analyserade hur väl befintligt registerdata kan användas för hållbarhetsmätning och analyser. Detta visar på att mycket kan göras när det gäller hur data samlas in och sammanställs, vilket skulle underlätta t.ex. möjligheten att följa utvecklingen över tid och att utvärdera effekter av olika åtgärder. I analysen av data för hela livsmedelssystemet kan vi baserat på preliminära slutsatser konstatera att data saknas för ett tiotal indikatorer vilka alla bedöms som viktiga för att mäta systemets hållbarhet, samt att data för flera indikatorer är bristfällig. Mest omfattande är bristerna i data när det gäller indikatorer för konsumtionens hållbarhetsavtryck.
Jag avslutar bloggen med att återkomma till uttrycket what gets measured gets done för precis så är det. Därför är det så viktigt att fortsätta arbeta för tillgång till data som gör att vi kan mäta på ett så heltäckande sätt som möjligt. Då kan vi bättre förstå hur utvecklingen mot ett mer hållbart livsmedelssystem ser ut, vilka åtgärder som får effekt och under vilka förutsättningar, samt bättre förstå förekomst av målkonflikter. Här kan Mistra Food Futures samlade expertis – partners och forskare – göra skillnad tillsammans!