Av Per-Anders Langendahl, Universitetslektor vid Institutionen för ekonomi; Entreprenörskap och innovation för hållbar utveckling
Det råder en växande efterfrågan på innovationer som kan bidra till mer hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion. EIP-Agri, EU:s gröna giv, jord-till-bord strategin och den svenska livsmedelsstrategin är exempel på initiativ som syftar till att främja innovation som kan bidra till mer ekonomiskt, social och ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion.
Att främja innovation handlar dock inte bara om att ta fram nya lösningar. Det handlar även om att bryta upp etablerade relationer mellan människa och befintlig teknologi på de platser (t.ex. lantbruk) som nya lösningar anses behövas. I denna bloggpost vill jag därför lyfta fram hur läran om stabilitet kan bidra till att förstå innovation och förändring. Begreppet stabilitet tillämpas här som en fri översättning från engelskans ’obduracy’, vilket även kan översättas till härdighet eller motståndskraft. Anledningen till att jag ägnar några rader till stabilitet i kontrast till innovation är att insatser för att främja innovation även bör uppmärksamma krafter som står emot förändring.
I detta avseende inbegriper stabilitet inte samma sak som innovationshinder. Inom läran om innovation brukar innovationshinder ofta betraktas som faktorer som hindrar implementering av nya lösningar. Vanligt förekommande innovationshinder är exempelvis att nya lösningar är dyra för den tilltänkta användaren att köpa och implementera, att rådande lagar och regler står i vägen eller att tilltänkta användare saknar kunskap och förmåga att tillämpa nya lösningar i sin verksamhet. Åtgärder för att överkomma innovationshinder fokuserar därför ofta på ekonomiska incitament (t.ex omställningsbidrag), informations kampanjer och utbildning etcetera för att skapa en relation mellan nya lösningar och dess potentiella användare. Till skillnad från innovationshinder handlar stabilitet (eng. obduracy) snarare om att uppmärksamma styrkan i relationen mellan aktörer, befintlig teknologi och dess praktiska tillämpning.
Inom lantbruket, livsmedelsfabriken eller butiken tillämpar aktörer olika verktyg (eller teknologi) i sin verksamhet för att producera och leverera mat till konsumenter. På dessa platser inom livsmedelsproduktionen har stabila relationer vuxit fram mellan befintlig teknologi och dess användare. Styrkan i relationen mellan aktörer och tillämpning av befintlig teknologi gör det svårt att implementera nya lösningar (nya verktyg och teknologi). Anique Hommel har sammanställt ett ramverk som bidrar till att förstå och förklara olika typer av stabilitet som står emot innovation; dessa är:
- Ramar ( frames), vilket innebär att professionella aktörer som utvecklar och tillämpar teknologi även utvecklar ett ’know-how’ som begränsar utveckling av nya lösningar som baseras på ny teknologi.
- Inbäddning ( embeddedness), vilket innebär att teknologier (t.ex. traktorer) som används inom verksamheter (t.ex. lantbruk) är samtidigt inflätade i ett nätverk av element såsom infrastrukturer, verksamhetsrutiner samt lagar och regler. Nya lösningar begränsas av nätverkets styrka som befintlig teknologi är en del utav.
- Beständiga traditioner ( persistent traditions), berör kulturella värderingar som utvecklats över tid och delas av många människor. Traditioner skapar bestående sätt att utföra en viss typ av verksamhet vilket gör dessa svåra att förändra.
Innovation handlar således inte bara om att ta fram nya lösningar. Det handlar även om en kamp mellan stabilitet och förändring som sker på de platser som nya lösningar anses behövas.