Mistra Food Futures vision är ambitiös och engagerande – att bygga en vetenskapligt baserad plattform som bidrar till att det svenska livsmedelssystemet utvecklas till att vara hållbart, resilient och leverera hälsosam mat. För att mäta framstegen i omställningen behöver utvecklingen kunna följas, utvärderas och justeras. Till det har forskningen redan en uppsjö föreslagna hållbarhetsindikatorer som mäter individuella delar av hållbarhet. Men för Mistra Food Futures är det viktigt att problematisera och diskutera själva begreppet hållbarhet. Vad menar vi med det? Vad är hållbarhet egentligen? Hur definierar vi ett hållbart livsmedelssystem? Med så många engagerade aktörer i hela systemet är det viktigt att synliggöra hur vi använder begreppet så att vi mer i detalj kan förstå likheter och olikheter i vad vi vill uppnå.
Hållbarhetsbegreppet definieras ofta utifrån dimensionerna miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Varje dimension har olika grundläggande delar – till exempel klimat, biodiversitet och föroreningar för miljö, livskvalitet och arbetsmiljö i den sociala dimensionen, och avkastning på satsat kapital, produktivitet och tillväxt i den ekonomiska. Olika aktörer betonar ofta olika delar av hållbarhetsbegreppet, beroende på hur de ser på och värderar de olika delarna.
Men det handlar inte bara om vad begreppet kan innefatta. Det handlar också om hur de olika dimensionerna av hållbarhet förhåller sig till varandra. Är de alla lika viktiga och ska viktas lika i en analys av övergripande hållbarhet? Eller är det så att någon väger tyngre genom att sätta absoluta ramar för vad ett system kan göra för att fortfarande anses hållbart?
Jag tycker att begreppet ”planetära gränser” är intressant för att det visar på sådana absoluta ramar utanför vilka en hållbar användning av planeten inte kan röra sig. I förhållande till de tre hållbarhetsdimensionerna innebär de planetära gränserna att sociala och ekonomiska aktiviteter, med en ekonoms språkbruk, kan maximeras under förutsättningen att de planetära gränserna inte överskrids. Ungefär som en budgetrestriktion i en verksamhet, fast det istället för pengar handlar om den påverkan på planeten som inte får överskridas.
Det är också intressant att diskutera synergier och konflikter i omställningen till ett mer hållbart livsmedelssystem. Hållbarhetsbegreppets olika delar kommer utan tvekan att komma i konflikt med varandra. Många gånger. Ett aktuellt exempel är betesfrågan för mjölkkor. Betesdrift kan bidra till den biologiska mångfalden och till en omtyckt landskapsbild. Korna får tillfälle att röra på sig och mer yta för att utöva sina naturliga beteenden. Samtidigt menar producenterna att betesdriften är kostsam, en konkurrensnackdel och en kompromiss med lantbrukets lönsamhet – dess ekonomiska hållbarhet. Och i den ekvationen, vilken blir effekten på hela systemets hållbarhet?
Ett av Mistra Food Futures arbetspaket syftar till att utveckla nya och förbättrade indikatorer på hållbarhet för livsmedelssystemet. Och i detta paket kommer vi också att belysa synergier och konflikter mellan hållbarhetsdimensioner och problematisera hållbarhetsbegreppet. Det är en förutsättning för att lyckas med Mistra Food Futures vision. Att vi går på djupet i hållbarhetsbegreppet på detta sätt och diskuterar hur det påverkar olika aktörer i livsmedelssystemet, för att i det se vägar framåt.
Är vi inte medvetna om skillnaderna i syn på, värdering av och prioriteringar kring begreppet hållbarhet är risken stor att vi pratar förbi varandra och inte kommer vidare. Tvärtom ser jag det som en framgångsfaktor för att lyckas skapa verklig skillnad och påskynda Sveriges utveckling mot ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart livsmedelssystem. Det enda hållbara i längden.
Av Helena Hansson